Jag är uppvuxen med troende föräldrar men trots det har jag nog egentligen aldrig haft en gudstro värd namnet. Mina föräldrars tro har förstås präglat mig till den grad att även om jag rationellt insåg att en övernaturlig dimension var högst osannolik så har jag på något sätt haft en känsla av att livet på något skumt sätt kommer att fortsätta efter döden långt upp i vuxen ålder. Man skulle kunna tänka sig att släppa den barnsliga föreställningen skulle innebära en större rädsla för den definitiva döden, då allt blir mörkt och svart. Men i stället har det blivit tvärt om.
Chansen att just jag existerar är mindre än en mot alla sandkorn i sahara vilket har gjort att jag uppskattar livet betydligt mer nu än då. Jag lever bara en gång, lika bra att göra det ordentligt.
En person som jag ser upp till är den nu bortgångna Carl Sagan. Nedanstående klipp signerat honom är bland det vackraste jag sett på länge. Vi lever bara en gång, på den blå lilla pricken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar