Merah vs. Brevik - Dubbelmoral som gör ont.

Muhammed Merah

Ibland blir hyckleriet hos vissa av tredje stadsmaktens företrädare så smärtsamt uppenbar att man undrar om hur de bara inte fyllda av skam och självhat slänger sig från Västerbron.
Hyckleri, ja det är faktiskt värre än SD.

Juli 2011: En paranoid schizofren man begår ett massmord i Oslo och på Utöya. Han säger sig företräda en organisation som det åtta månader efter dådet inte verkar finnas några belägg för att den ens existerar.

Reaktionen; Alla som någon gång har uttryckt någon tveksamhet inför Islam som politisk ideologi är medskyldiga.

Ett axplock ur den svenska shit stormen:

Mars 2012: En islamist som visar alla tecken på rationellt tänkande mördar franska obeväpnade soldater och jagar efter judiska barn in i deras skola för att sedan kallblodigt mörda så många som möjligt.
Han säger sig tillhöra en organisation som inte bara existerar men som även nästan dagligen gör sig skyldig till attentat i Anders Behring Breviks kaliber.

Reaktionen; "Höger applåderar dådet" och vinkeln är direkt att inte dra alla muslimer över samma kam.

Ett axplock ur går/dagens skörd:

Aftonbladets ledare skriver bland annat;

"Europas extremhöger f­ör­söker på alla tänkbara sätt säga: vad var det vi sa?"

"Glädjen över att gärningsmannen är muslim är en spegel av extremhögerns ilska över att Anders Behring ­Breivik är en av dem."

Dagens eko vill inte vara sämre. Observera här att jag är NOGA med att inte dra alla muslimer över en kam bara att jag vill tydliggöra ett tydligt hyckleri av vinklar när våldet kommer från högerextremt kontra islamistiskt håll.

Aktuellts huvudrubrik efter Muhammed Menahs död handlade inte om honom utan om att "muslimer är rädda för att misstänkliggöras".


Om vi bara backar tillbaka och försöker titta opartiskt på rapporteringarna av dessa båda fall, visst är det något som inte stämmer?
Och nu har jag inte ens nämnt Karen Drambjan.... men jag återkommer om honom och medias uppenbara förakt för en ärlig rapportering.