Jan Guilliou sätter en ny bottennivå. Hur lågt kan man sjunka utan att drukna?

Idag dagens aftonbladet publicerades krönikan "Om galningen hetat Ali hade politikerna inte varit lika sansade" skriven av Jan Guillou som jag faktiskt brukar gilla till skillnad från många av mina vänner. Men med dagens krönika sätter han en ny standard of low.
Som ni kanske förstår finns det otroligt mycket jag skulle vilja skriva om de senaste dagarna men jag känner en olustighet över att skriva om en situation där fokus nu borde ligga på solidaritet offren, inte pajkastning. Dock kunde jag inte låta bli att svara Jan via ett mail till honom.

Hej Jan.
Det finns så mycket man kan skriva och säga om händelserna den 22:a Juli. Men min högst personliga åsikt är att det gäller att hålla sig lugn och inte vara för självsäker och kategorisk innan alla korten finns på bordet.
Risken finns att man i ett känsligt läge som detta råkar spy ut sig ogenomtänkt dynga som färgar sin person och karaktär för evigt. För det är i extrema situationer människor visar sitt sanna jag.
Själv kategoriserar jag mig som vänster på den politiska kartan och tycker ofta du har sansade och genomtänkta åsikter. Men i din krönika "Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit sansade" måste det ha blivit total kortslutning.
Vad du menar förstås är inte att personen skulle vara arab utan muslim. Ett kort svar på din fråga är förstås, nej. Och det hade varit en självklarhet då situationen hade varit en helt annan. Hade det varit en muslims extremist hade det funnits en systematik bakom dådet, en organisation, en ideologi som många sympatiserar med. Om attacken hade varit utförd av en annan stat hade det varit samma sak, politikerna hade förstås reagerat annorlunda då också. Nu verkar det vara ett dåd av en ensam galning alternativt ett väldigt begränsat antal individer med megalomaniska drag och tempelriddarfantasier vilket i så fall kommer begränsa den här typen av dåd till ett. Jag tänker inte skriva mer om dådet i sig.
Oslo är staden i mitt hjärta, jag har själv bott där och har många goda vänner och bekanta. Min hemväg jag brukade ta från stan är lagd i ruiner och dådet har chockat mig djupt.
Men få saker har gjort mig så infernaliskt förbannad som att läsa din krönika. Att försöka ta politiska poänger och belägga människor de värsta av åsikter som du gör i krönikan är bortom min förståelse. Hur tänker man när man skriver om attentatet som att det "hade genomfört det som fremskrittspartister och sverigedemokrater önskat mest."?
Jag avskyr SD och Fremskrittspartiet men att tillskriva dem den här typen av åsikt existerar inte i min värld. Dels för att du har fel Jan och dels för att du använder exakt samma typ av retorik som alla extrema organisationer genom årtusenden har gjort, avhumanisering av motståndaren.
Att skriva en krönika med det innehåll du gjort är dessutom höjden av feghet därför att ingen kan gå i svaromål utan att framstå som hjärtlös. Det här var ett konkret exempel men hela din artikel osar illaluktande insinuationer.
Jag skulle skämmas om jag vore du, ha svårt att se mig i spegel. Men så här blir det kanske om man är omgiven av ja-sägare. Du skulle behövt någon som vågade ta den stora elefanten i örat och säga "Sitt ned i båten Guilliou".
Det finns som sagt så mycket att säga om situationen generellt och om din krönika specifikt men jag väljer att sluta här.
Det här är inte rätt tid eller plats för politisk pajkastning. Idag är vi alla norrmän, i alla fall jag.
Hälsningar