Får JAG känna mig kränkt för en gång skull?

I fredags kväll blev behovet av kattmat och sportdryck alltför överhängande. Jag stegade de tjugotals meter över gatan till mitt fantastiska Ica som plikttroget håller öppet till 21. Med lätta steg och kanske inte helt uppmärksamt kryssade jag mellan hyllorna tills jag i en vänstersväng nästintill föll över en kort kvinna med barnvagn.
Det var dock inte kvinnan som min blick föll på efter jag hämtat mig från undanmanövern, det var hennes dotter.
Jag hade svårt att bedöma flickans ålder men hon var uppenbart för gammal för att sitta i barnvagn. Men utan tvekan var hon alldeles för ung för att utstråla någon form av sexuell utstrålning som motiverar varför hennes mor känner att hon skall behöva skydda henne från min och andra mäns sexuella hunger genom att gömma henne under en slöja.
På fullaste allvar, va fan är det här!?!?

Ordet kränkt har på senaste tiden genomgått en form av devalvering då ett VM i att känna sig kränkt har urvattnat begreppets betydelse.

En kvinna anmäler en läkare som tvingar henne till den kränkande handlingen att skaka hand.
En man som tvingats fly från sitt land får i Sverige ett juridiskt ombud från samma religiösa grupp som de han flyr ifrån och vill byta ombud. Det juridiska ombudet känner sig kränkt och kräver 100.000:- i skadestånd.
En kvinna som av egen vilja valt att klä sig så att ingen fysisk interaktion med män är möjlig vill utbilda sig till barnskötare. Då hon pga sitt eget val av klädsel inte anses lämplig så känner hon sig kränkt och anmäler skolan till DO.
En man som ritar en teckning av en historisk figur och religiös auktoritet mordhotas och hans lands ambassader sätt i brand, hans teckning anses nämligen kränkande.
Det anses kränkande när RFSL ber en religiös ungdomsorganisation att ta tillbaka inbjudan till en talare som tidigare argumenterat för att homosexuella skall mördas.
Det anses kränkande när en dansuppvisning dansar till verser från en religiös bok, dansföreställningen på kulturhuset ställs förstås in.

Jag behöver kanske inte ens nämna den röda tråden i ovan nämnda exempel? Men jag gör det i alla fall. Den röda tråden är.....tada.... Islam och dess anhängare.

Det märkliga nu är att det finns även ett debattklimat som omöjliggör kritik av islam. Kritiker blir direkt uthängda i bästa fall som islamofober (kanske det mest värdelösa ordet som fötts ur röven på mänskligheten) och i värsta fall som rasister.

Men om jag nu prövar en ny taktik, jag går all in och slänger ut kränkningskortet.

Efter fredagens möte med den unga flickan och hennes mor så känner jag såhär:

Jag som man känner mig kränkt att det finns människor som tror att mitt sexuella begär är så otyglat att halva jordens befolkning inte får visa så mycket hud de vill.
Jag som människa känner mig kränkt av att barn ses som ett legitimt sexuella objekt.
Jag som människa känner mig kränkt av att det existerar en religion vars största förebild och profet våldtog en flicka på 9 år.
Jag som människa känner mig ledsen och kränkt över att den unga flickan jag såg växer upp med föräldrar som ger henne en bild av världen som för alltid kommer att begränsa hennes tanke och handlingsfrihet till ett minimum.
Jag som människa känner mig kränkt över att det inte existerar lagar i Sverige som skyddar barn mot den här typen av psykisk misshandel.

Får jag tycka och känna så här, eller är jag rasist nu?

Och är det någon mer än mig som blir illamående av bilden ovan?