En tragikomikers död.

Den "Kära ledaren" avled den 17/12

Många tror att det var Nord-Koreas president som avled i lördags. Det kunde inte vara mer fel då den Demokratiska folkrepubliken Korea, som landet officiellt heter, fortfarande har kvar samma president som de hade före den pajasaktige sluddrande parodin som styrde landet tog sitt sista andetag. Presidenten dog nämligen den 8:e juli 1994.
Kim Jong-Ils har bara haft titeln som partiordförande och befälhavare för den Nord-koreanskas armén. Precis som alla andra religioner hade den den nord-koreanska staten en död person som president/profet som absolut ledare.

Pappa/Död president/Profet

Nordkorea som av många religösa apologeter och andra personer som saknar den minsta kunskap om landet brukar tas upp som exempel på hur ett samhälle blir utan religiös guidning var inget annat än en just en religös sekt. Inte en totalitär personkult som gått överstyr utan en religiös sekt i ordets bokstavliga betydelse.

Mytologin kring dess döda ledare proklamerades systematiskt till folket.
Stormar har mojnat så fort fiskare i sjönöd har lovsjungit Kim Il-Sung.
När Kim Jong-Il föddes i en hemlig armébas under en dubbelregnbåge i det herliga berget Paekdu lystes himmelen plötsligt upp och årstiden förvandlades från vinter till vår. Detta lilla gossebarn växte upp till en über-människa som enligt nordkoreanska uppgifter inte bara komponerade operor, regisserade filmer utan även hade en naturlig känsla för golf och slog världsrekord med 38 under par under sin första runda.

Verklighetens Nordkorea var ett helvete på jorden. Precis som kristendomen hade de ett system av arvsynd där föräldrarnas lojalitet mot nationen gick i arv.
Regimen systematiserar folket i 51 kategorier indelat i tre klasser varav den lägsta, Beulsun, närmast kan översättas till "Smittat blod". De som visat den minsta illojalitet mot "den store ledaren" (Kim Il-Sun) eller "den kära ledaren" (Kim Jong-Ill) kan förvänta sig att dennes barn och barn-barn kommer hamna lägst ned i samhällshierarkin. Systemet kan inte ses som något annat än en kopia av den kristna idén om arvssynden.

Teori - Praktik

När jag ändå är inne på ämnet kopia så går det inte att undvika att nämna hur Kim Il-Sung måste ha läst George Orwells dystopiska roman"Nittonhundraåttiofyra" och helt enkelt försökt sätta hela den helvetiska statsapparaten som beskrivs i praktiken. Medborgarna ses som statens egendom och varje individ är inte bara utbytbar men också kasserbar.
När statsapparaten bröt ihop i mitten på 90-talet drabbades landet av en svält som kastade medborgarna in i en så desperat situation att rapporter om kanibalism förekom och inga träd på gångavstånd hade någon bark kvar. Över en miljon människor dog, en siffra som är svår att kontrollera pga. den strikta censur som gäller i landet. När Kim Jong-Il tillslut inte kunde hålla fasaden uppe för omvärlden och tog emot hjälp från utlandet var man inte dum. Man lurade befolkningen att tro att de fartyg som kom med ris var offergåvor till den nordkoreanska ledningen.

Men låt oss för den store ledarens skull inte komma ihåg Kim Jong-Il som den maktgalne despoten han var utan som den clown och ofrivillige komikern han för alltid kommer att vara. Här kommer ett axplock av de underbara stunder han givit oss genom åren.