Johan Cronemans bidrag till body count VM - Cirkussälarna klappar med!

Det har gått en vecka sedan 10-årsdagen av al-qaidas attack mot world trade-center. Som jag redan konstaterat i mitt tidigare inlägg om den känslokyla som gömmer sig i den reflexmässiga och bland många svenskar helt obligatoriska anti-amerikanismen så har jag även fått genomlida skämskuddeaktiga argument av förvirrade verklighetsfrämmande foliehattasbärande konspirationsteoretiker som gjort sitt bästa för att försöka övertyga mig om att USA lyckats föra alla bakom ljuset och att Bush attackerade sitt eget land för att tjäna mer pengar på olja.
Än en gång mina vänner; Lär er skilja på kausalitet och korrelation. Om man inte förstår skillnaden på de två begreppen gör man nog bäst i att hålla käft.
South park är som vanligt bäst på att påpeka det orimliga.
OBS! Är du en person som inte förstår ironi så skall du inte titta på klippet.

Mystery of the Urinal Deuce
Get More: SOUTH
PARKmore...

Men som ni ser till vänster gör tyvärr många människor verkligheten mer komplicerad än vad den är och ibland så försöker man göra den så lätt att det inte finns någon som helst substans eller relevans kvar, som t.ex. i Johan Cronemans sällsynt förenklande artikel i DN som många av mina mer vänsterorienterade vänner länkade på facebook.

Hans tes är att vi bör jämföra antalet lidande i kvantitet.
Enligt honom har det dött 90,000 civila irakier och han ställer den brist på uppmärksamhet de har fått mot den våg av uppmärksamhet som de 2977 civila som dog den 11/9 – 2001.
Visst, jag kan hålla med om att det skulle behövas mer rapportering kring döda civila men Croneman simmar ut på djupare och djupare vatten ju längre in i artikeln jag kommer. I slutet kommer hans konklusion:

“Numera är det inget tvivel om på vilken sida svenska medier står i de här konflikterna”

Där är pudelns kärna, Irak – 90,000, USA – 2977.
Enkelt och anpassat till dagens orwellska twitterformat där den med starkast oneliner vinner. Croneman lever i landet Svart/Vitt.

Det finns många problem med hans artikel och jag vet att jag kan bli långrandig men jag försöker att svara kort.

Johan Croneman missar att de 90,000 döda i Irak inte behöver vara en konsekvens av de 2977 dödade i USA, att lidande och döda inte är detsamma, den moraliska skillnaden mellan förövarna och hur skulle det se ut om vi likt Cronemans vilja skulle rapportera proportionellt efter antalet döda?

Det stämmer säkerligen att 90,000 Irakiska civila har dött i kriget och ingen död hade förstås varit ett bättre alternativ men har det någonsin varit ett alternativ? Det är omöjligt att veta hur många liv som räddats som en direkt följt av Saddam Husseins fall men det kan utan tvekan räknas i 100,000-tals.
Under 80-talet dödade hans regim 180,000 kurder bland annat genom att med senapsgas förinta staden Halabja.

Några av de 7000 offer för nervgasattacken mot Halabja 1988.

Kriget han startade mot Iran krävde mellan en halv miljon till en miljon dödsoffer.
Förminskar dessa fakta lidandet de 90,000 döda irakierna och dess anhöriga, självklart inte. Men Croneman, vill du räkna döda så låt oss göra det.
Nu vill jag inte tala för den Irakiska befolkningen men mitt intryck är att de är rätt så glada att Saddam är borta och att få bort honom utan dödsoffer vore omöjligt. Det enda realistiska alternativet att avlägsna honom från makten som annars var tillgängligt var att stödja kurderna i norr och Shia-muslimerna i söder vilket hade resulterat i ett ännu blodigare inbördeskrig.

Hur många som dött i hans terrorvälde är omöjligt att veta och skräcken att leva i ett samhälle där människor bara försvinner eller godtyckligt kan bli torterade är omöjligt för oss som vuxit upp i en demokrati att föreställa oss.
Den Husseinska familjens välde får kejsar Nero att se ut som en reki-healande hippie i jämförelse. Saddams familj var en kriminell organisation som såg Irak och dess medborgare som sin personliga egendom. Uday Hussein vars merit är att han är son till Saddam och därför mest lämpad att vara ordförande i Iraks olympiska kommitté roade sig ofta med att tortera sina landslag. Inte så mycket morot, mest piska.
Hur kvantifierar man det lidandet? Hur gör jag dessa hundratusentals stackars människor till en twitter-onliner på 140 tecken Croneman?

Uday under en bra dag, antagligen hade matchen inte spelats än.

 Menar verkligen Croneman att svensk media skall vara helt neutrala och rapportera rättvist enbart utefter vilket lidandet diverse handlingar orsakar? Men absolut, varför inte?
I så fall skulle den i sammanhanget lilla petitessen som Anders Behring Breivik utförde den 22/7-2011 på sin höjd ha orsakat ett par notiser i dagspressen. De attentat som i den muslimska världen sker dagligen skrivs det ingenting om. Hur många av er känner till attacken i Jamrud, Pakistan den 19/8 i år som dödade 56 människor och lämnade 123 skadade?

Ett av offren i självmordsbomben i Jamrud.

Skulle jag vara en sämre människa om jag slutade skjuta efter att ha avrättat 90.000 människor i rad på grund av att jag tyckte att det räckte i stället för 2977?
Svar: Ja, jag tror nog att vi alla kan vara överens om att ju fler man ämnar döda ju mer hjärtlöst ondskefull är man.
Men låt oss säga att det bara finns 2977 att döda men att jag gärna hade dödat fler om jag hade kunnat, att jag aktivt försöker döda som många jag kunde.
Om jag däremot gör allt jag kan för att undvika döda så många oskyldiga som möjligt men ändå dödar 90,000 på grund av magnituden av de vapen jag har. Gör det mig till en bättre människa än personen beskriven ovan.
Även svaret på den frågan är; Ja.

Sgt. Williams dömd för mord i Irak 2008 till 25 års fängelse.

Nu är inte verklighet så enkel. Att Al-qaida gjorde allt de kunde för att döda så många oskyldiga människor i New York, Washington, Madrid och London råder det inget tvivel om.
Självklart kan man ifrågasätta motiven för vissa av de som företräder USAs väpnade styrkor men det går heller inte att förneka att det inom armén är förbjudet att aktivt döda civila, det klassificeras som mord och amerikanska soldater har fått långa fängelsestraff för att ha begått sådana handlingar.
Att kollationen som strider i Afghanistan och Irak har en fiende som vägrar följa krigets lagar och bära uniform som skall särskilja dem från civila gör ju att risken att civila dödas ännu större.

 

Men skall vi prata lidande Croneman, låt oss ta upp folkmordet som i Öst Timor.
1975 invaderade den muslimska republiken Indonesien (med militärmateriellt stöd från Fords och Kissingers USA) den fd. Portugisiska kolonin Östtimor och begick ett av världens grymmaste massmord. De senaste siffrorna är 103,000 döda genom mord, medveten svält, kemisk och biologisk krigsföring. Detta i en total befolkning på 650,000.
Men vad har det här med saken att göra?
1999 lämnade Indonesien ön och 2002 erkände man Östtimors självständighet.
Den dåvarande ledaren för Al-qaida, Usama bin Laden, hade följande att säga om det oförlåtliga brottet att återbörda vad som ansågs vara muslimsk mark tillbaka till de katolska östtimorianerna:

We warned Australia before not to join in [the war] in Afghanistan, and [against] its despicable effort to separate East Timor. It ignored the warning until it woke up to the sounds of explosions in Bali. Its government falsely claimed that they [the Australians] were not targeted.

Det här är vår fiende som talar.
Ja, VÅR fiende. Vår fiende som skyddades av talibanerna, som gör sitt bästa för att dra ned Irak i ett helvetes mörker och förvägra medborgarna dess demokratiska rättigheter och rätt till självbestämmande.

Vad var alternativet efter attacken mot USAs fastland? Att inte gå in i Afghanistan, en stat som inte bara skyddade de brottslingar som var skyldiga till attacken men som också såg till att kvinnorna i landet bokstavligen var männens slavar, helt förvägrade ett eget självbestämmande?
Om vi inte vill riskera ett nytt 9/11, Bali-bomb, Madrid-massaker eller Indonesiens rätt att näst intill utrota ett helt folk så bör vi dra oss ur kampen mot den militanta islamismen som pågår runt om i världen. Alternativet till de 90,000 döda som Croneman skriver är inte noll antal döda, det är betydligt fler än 90,000.

Det här blev ett långt inlägg men så blir det när man tar upp svåra ämnen, det går inte att göra de lätta utan att lämna substansen. Men vill man göra enkla, lättköpta oneliners-poänger så kan man jämföra äpplen och päron precis Johan Croneman och se hur de redan frälsta likt cirkussälarna klappar med.
Tyvärr Johan, jag är ingen cirkussäl.